Andra snälla spöken
Precis som många, om inte alla, av Lasse och Inger Sandbergs skapelser, var Lilla spöket Laban inspirerat av författarparets egna barn. Laban uppfanns nämligen från början som ett sätt att trösta Lasse och Ingers son Niklas, för att han inte skulle vara rädd för spöken. Sedan dess har spöket Laban, hans pappa och de andra karaktärerna i barnboksserien hjälpt tusentals andra barn att bli av med sin rädsla för spöken. Det finns dock även andra spöken och böcker som har bidragit till samma sak.
Ett spöke som definitivt är snällt är till exempel Casper, vars fulla namn ju är ”Casper, det snälla spöket”. Casper förekommer dock inte i bokform, utan som animerad figur. Han dök upp för första gången i en rad olika kortfilmer på 1940-och 1950-talen, efter att han skapats av Seymour Reit och Joe Oriolo. Sedan dess har han dock fått en ny tecknad serie på 1960-talet, och år 1995 gjordes en långfilm med det vänliga spöket i huvudrollen. Detta har medfört att flera generationer barn har Casper att tacka för att de inte är lika rädda för mörkret.
Om man verkligen vill lära sina barn att inte vara rädda för mörkret ska man dock sätta sig med dem i en soffa och läsa Pelles ficklampa för dem. Pelles ficklampa är en barnbok skriven och illustrerad av Jan Lööf från år 1978. I boken får läsaren följa med Pelle när han är ute och går på natten, på väg till sin morbror Sven. På vägen ser han mörka silhuetter som verkar föreställa allt från gigantiska gorillor till dinosaurier och vargar, vilket självklart skrämmer honom. Men med sig har han en ficklampa, och när han lyser på monstren med ficklampan visar det sig att de egentligen var något helt annat och ofarligt, till exempel skrot som låg staplat på en skrottipp, eller trädgrenar och lövverk. Självklart slutar sagan med att Pelle kommer fram till sin morbror oskadd. När han där ser silhuetten av en gubbe i trädgården visar det sig för första gången vara precis vad det verkar som – det är nämligen morbror Sven själv. Sensmoralen är med andra ord att man inte behöver vara rädd för mörkret – så länge man har en ficklampa.
