Kan barn se spöken?

Vissa spöken kan både barn och vuxna helt bestämt se, lilla spöket Laban och Labolina till exempel. Men hur är det med andra, ”riktiga” spöken? Om spöken finns, kan vi se dem? Har barn lättare för att uppfatta närvaron av ett spöke? Åtminstone i vår del av världen är det sällan som vi hör talas om någon som har sett ett spöke. Lite oftare händer det att ett barn berättar om upplevelser som vi vuxna skulle beteckna som att barnet har sett ett spöke. Inte helt oväntat finns det flera olika förklaringar till det.

Små barns hjärnor fungerar annorlunda

Barn upp till omkring sex år kan inte skilja mellan fantasi och verklighet på samma sätt som äldre barn och vuxna. Det har att göra med hur hjärnan utvecklas hos barn, och betyder inte nödvändigtvis att en spökupplevelse är påhittad. I stället medför det att små barn är mer mottagliga för intryck som inte stämmer överens med det vi vuxna har lärt oss är rimligt, och som vuxna hjärnor därför avfärdar redan innan intrycken nått medvetandet. Med andra ord har Prins Bus föräldrar i de barnböcker som blev prins Alexanders dopgåva kanske ovanligt öppna sinnen när de låter sig skrämmas av den snälla Laban och hans familj.

Vakendrömmar förklarar spökupplevelser

En annan förklaring till att barn ser spöken kan vara att de har vakendrömmar. Vakendrömmar är hallucinationer som kan dyka upp just när vi håller på att somna (hypnagog hallucination) eller vakna (hypnapomp hallucination). Det kan vara att man tycker sig höra någon i familjen kalla, att dörrklockan ringer, eller att någon kliver in i sovrummet. Som vuxen upptäcker man ofta att det inte stämde att någon kallade eller ringde på, men för ett barn kan denna slags livliga dröm vara omöjlig att skilja från verkligheten. Samtidigt skulle vakendrömmar också kunna förklara varför så många spöken uppträder just nattetid när vi ska sova, precis som pappa spöke när han drar runt och rasslar med alla sina kedjor på slottet Gomorronsol.