Spöket laban
Spöken har alltid fascinerat, skrämt och intresserat människan. Barns rädsla för spöken och det onda har medfört många sömnlösa nätter. Spöken finns överallt, i garderober under sängen och bakom dörren i sovrummet. Men spöken kan också vara snälla och söta – som spöket Laban i Inger och Lasse Sandbergs berättelser.
Niklas är inte rädd för spöken längre
I grunden skrevs berättelserna för Niklas Sandberg, författarna Inger och Lasse Sandbergs son som vid den tiden var rädd för spöken. Historierna om Laban var tänkta att vara ett stöd för Niklas så att han kunde se att spöken kunde vara snälla och inte alls så farliga som han tycktes tro. Den första boken om spöket Laban kom sedan ut 1965 och blev mycket snabbt uppmärksammad och vann Elsa Beskow plaketten1966. År 2015 firade spöket Laban 50 år.
Lilla Spöket Laban
Laban föddes redan år 1958 och bor i ett slott som heter Gomorronsol. Där i källaren bor han tillsammans med sin mamma pappa och sin syster Labolina. Hans pappa, som också är ett lakanspöke, gör flera misslyckade försök varje natt att skrämmas. Hans förhoppning är att Laban skall växa upp och ta över hans spökroll eftersom han inte varit ledig från att spöka på slottet på över 300 år. Han börjar redan vid Labans vagga att lära honom det stora spökstönet som han flitigt använder för att skrämma folk på slottet. Även hans välbeprövade rasselteknik, med kedjor, är något som Laban växer upp med från det att han bara är några månader gammal.
Laban växer upp
Även om Labans pappa försöker att lära honom alla sorters konster för att skrämma folk visar det sig att Laban har svårt för att ta till sig sin pappas kunskap. Framför allt när det gäller spöklika ljud för att skrämmas. Det ljud som han lyckas bäst med är ett pipljud vilket hans mamma tycker är fantastiskt bra men som hans pappa inte är lika imponerad av eftersom det knappt räcker till för att skrämma en kattunge. Hans pappa blir mer och mer oroad över att hans son kanske inte är så lämpad att skrämma folk på slottet som han tidigare trott. Allt eftersom åren går är Laban, till sin pappas besvikelse, mer intresserad av att hjälpa sin mamma än att skrämma människor.
